I varje film är varje ond jävel mörk klädd. Men bara för att man inte är mörkklädd betyder det inte att man inte är ond, och att om man är mörkklädd betyder det inte att man är ond. Men dom lurar våra hjärnor att tro att det är så. Så att varje gång nu vi ser ett emo tror vi direkt, hon måste vara en total bitch och skit dum.
Jag går väldigt ofta i mörka kläder men betyder det att jag är ond? Betyder det att jag är en bitch?
Kan alla någonsin förstå andra personer? Kan man någonsin sluta lägga sig i hur andra klär sig? Måste vi alltid döma varandra?
Så därför är mina nyårslöften:
Sluta döma, inte för att jag gör det men ändå.
Sen har jag massa andra saker som:
-börja träna
-min familj ska börja men LCHF(diet)
-Sluta bita på naglarna
-och framför allt plugga mycket!
Om någon vågar skriva kommentarer skriv gärna vad ni har för nyårslöften.

Jag är trött på att gömma mig.
Jag har gömt mig i hela mitt liv från personer jag är rädd för att såra mig.
Jag har gömt mig tillräckligt länge, jag har också gömt mig från alla som läser. Hur ska ni tro allt jag skriver om jag gömmer vem jag är?
Därför har jag bestämt att jag kommer berätta vem jag är.
Jag heter Thea Lövstrand, jag går i nian och bor i Enköping.
Jag går i musik klass och en av mina stora drömmar att bli känd. Fjantigt? Jag vet men jag älskar att sjunga men vågar alldrig lägga ut video på när jag sjunger. Jag spelar också gitarr och piano.
Det är jag, utblottad.

I can fake a smile when i feel horrible.
I can present do be happy.
I can do a lot, But what i cant do is pretend that i dont love you.

Min syster och jag bråkar, mycket.
Varje dag händer något så vi är oense om, något vi inte gillar hos varandra. Varje dag låssas jag att jag inte bryr mig, men det gör jag.

Varje ord, varje stavelste, varje mening går in i mitt hjärta och sårar mig även fast jag låssas att allt är okej.

Min syster har gjort ett par saker mot mig som är det värsta som hänt mig, saker jag trodde att familjer inte gör mot varandra.
Men jag antar att jag hade fel, för här står jag, önskar att allt ska vara okej och att hon ska bli som hon var när hon var liten, innan allt förendrades.

Enligt mig ska familjen hålla ihop, få varandra att klara dom mest tuffaste tiderna. Min familj ser inte äns mina.

Jag är en person som har problem med att prata om problem, problembarn av en annan sort.
Min problem håller jag inne till jag exploderar av gråt. Jag springer oftast till en toa, så sitter jag där och gråter för mig själv och hoppas att ingen ska höra.

Det borde inte vara så va? Att jag är rädd för att berätta för min familj om mina problem. Så jag börjar här, på min blogg. Som handlar om hur mycket livet suger som ändå gör en glad. Som gör en lycklig och rädd. Full av ånger och massa andra känslor.
Så. Jag tror jag gråtit färdigt. Nu kan jag gå ut ur toan och låssas som inget hänt, som om jag är okej.
Fake-smile på huvet ner och dölj dina svullna ögon.
Just like i Said,
LifeSuck