Jag har försökt..
Jag har försökt att fixa allt så att allt ska varar bra. Jag har till o med försökt berätta till min mamma om allt! Men lyssnar hon? Neeeeej självklart inte hon sitter där med sin telefon och svarar inte förns om 5 minuter eller inte alls för att hon glömmer frågan. Tänker hon någonsin på någon annan än sig själv?
Jag hatar att spy när jag är sjuk, inatt så spydde jag och jag ringde min mamma och hon kunde inte komma till mig och hjälpa mig. Kunde hon komma? Självklart inte istället så säger hon: vad ska jag göra där? KANSKE BARA KANSKE TRÖSTA MIG!! Eller göra något som visar lite att du bryr dig!

Som vanligt får jag klara mig själv för ennu en gång så har det vissat sig att ingen bryr sig mycket nog att gå upp till mig och kanske hålla upp håret, det gör min pappa alltid men den jag bor med? Den jag vill ha mig nära som mest? Nej hon bryr sig inte om jag mår bra eller inte.

LifeSuck when you feel like this....

I hela mitt liv har jag kämpat, kämpat för att jag inte ska brista ut i gråt när min mamma är i närheten.
Jag håller allt inne, allt som jag någonsin känt stannar inuti mig och kommer aldrig ut, förns den här bloggen.
Jag skapade den för att andra personen skulle kunna läsa allt jag går igenom att dom kanske är i en liknade situation kan känna igen sig och få kanske några svar.
När alla läser kanske ni tror att jag är en attentionwhore men nej, jag är ute för att jag ska kunna andas ut och släppa allt jag har inuti mig t.ex allt om min syster, även kallad "ängeln alla vill ha"
Och för att vara ärlig, jag är rädd.
Jag är rädd att min blogg ska bli exakt som alla andras, att det står om mina dagar och alla fantastiska saker jag gör men är det verkligen det ni vill läsa?
Jag tycker det är mycket mer intressant att läsa om äkta känslor och saker som är mycket viktigare än "min dag på stan" eller "kvällen med dom bästa asså"....
Jag hoppas på att hitta någon blogg jag också kan läsa som jag kan relatera till, den största trösten man kan ha är att veta att man inte är ensam.
LifeSuck But live it like you will die tomorrow...

Nu när jag är tonåring så börjar alla vuxna som känner mig sen jag var liten snacka om min framtid och om min barndom.
Jag har inte så många minnen från min barndom men varenda gång så får jag reda på något nytt jag gjorde när jag var liten, vissa bra vissa mindre bra.
Dom senaste gångerna när jag snackat om det här så har alla sagt att jag var väldigt arg när jag var liten.
Självklart har jag inget minne av det men dom säg alltid: du var arg och Erika var så snäll. Tror dom att det gör mig gladare? Att få höra att ända sen jag var liten så har alla gillat henne mer än mig?
Om jag var arg så har väll någon/något gjort mig arg, det jag minns var jag glad.
Nu, nu är jag arg sur och bara helt jag vet inte vad. Men det är inte bra.

Så min framtid, jag planerar att bli en framgångsrik kvinna, jag vet jag vet det låter fjantigt.
LifeSuck

I varje film är varje ond jävel mörk klädd. Men bara för att man inte är mörkklädd betyder det inte att man inte är ond, och att om man är mörkklädd betyder det inte att man är ond. Men dom lurar våra hjärnor att tro att det är så. Så att varje gång nu vi ser ett emo tror vi direkt, hon måste vara en total bitch och skit dum.
Jag går väldigt ofta i mörka kläder men betyder det att jag är ond? Betyder det att jag är en bitch?
Kan alla någonsin förstå andra personer? Kan man någonsin sluta lägga sig i hur andra klär sig? Måste vi alltid döma varandra?
Så därför är mina nyårslöften:
Sluta döma, inte för att jag gör det men ändå.
Sen har jag massa andra saker som:
-börja träna
-min familj ska börja men LCHF(diet)
-Sluta bita på naglarna
-och framför allt plugga mycket!
Om någon vågar skriva kommentarer skriv gärna vad ni har för nyårslöften.

Jag är trött på att gömma mig.
Jag har gömt mig i hela mitt liv från personer jag är rädd för att såra mig.
Jag har gömt mig tillräckligt länge, jag har också gömt mig från alla som läser. Hur ska ni tro allt jag skriver om jag gömmer vem jag är?
Därför har jag bestämt att jag kommer berätta vem jag är.
Jag heter Thea Lövstrand, jag går i nian och bor i Enköping.
Jag går i musik klass och en av mina stora drömmar att bli känd. Fjantigt? Jag vet men jag älskar att sjunga men vågar alldrig lägga ut video på när jag sjunger. Jag spelar också gitarr och piano.
Det är jag, utblottad.

I can fake a smile when i feel horrible.
I can present do be happy.
I can do a lot, But what i cant do is pretend that i dont love you.

Min syster och jag bråkar, mycket.
Varje dag händer något så vi är oense om, något vi inte gillar hos varandra. Varje dag låssas jag att jag inte bryr mig, men det gör jag.

Varje ord, varje stavelste, varje mening går in i mitt hjärta och sårar mig även fast jag låssas att allt är okej.

Min syster har gjort ett par saker mot mig som är det värsta som hänt mig, saker jag trodde att familjer inte gör mot varandra.
Men jag antar att jag hade fel, för här står jag, önskar att allt ska vara okej och att hon ska bli som hon var när hon var liten, innan allt förendrades.

Enligt mig ska familjen hålla ihop, få varandra att klara dom mest tuffaste tiderna. Min familj ser inte äns mina.

Jag är en person som har problem med att prata om problem, problembarn av en annan sort.
Min problem håller jag inne till jag exploderar av gråt. Jag springer oftast till en toa, så sitter jag där och gråter för mig själv och hoppas att ingen ska höra.

Det borde inte vara så va? Att jag är rädd för att berätta för min familj om mina problem. Så jag börjar här, på min blogg. Som handlar om hur mycket livet suger som ändå gör en glad. Som gör en lycklig och rädd. Full av ånger och massa andra känslor.
Så. Jag tror jag gråtit färdigt. Nu kan jag gå ut ur toan och låssas som inget hänt, som om jag är okej.
Fake-smile på huvet ner och dölj dina svullna ögon.
Just like i Said,
LifeSuck

Jag är bra på många saker men att hantera döden är jag inte bra på.
Alla har sätt att hantera det på, gråta, ignorera, skratta ja allt man kan komma på.
Jag gråter, i timmar det kan ta hur lång tid som helst att sluta.

Gud giver och gud tar, BULLSHIT!
Gud tar bara och jag tror fan inte äns på Gud och jag kommer ändå till helvetet om jag tror på det så fuck that!
Gud. Gud Gud Gud Gud Gud!
Varför tjatar alla på Gud och han finns, give him a rest! Om alla jävla människor i hela världen skulle alla tro på Gud och be han om saker varje jävla dag. Så jäkla jobbigt!
Fuck this fuck that canser suck and thats it!
LifeSuck

Jag har svårt för att lita på folk, efter alla som har svikit mig hoppas jag att det är förståeligt. Men det som nog just nu gör mig ledsen är att den ända personen jag kan lita på just nu sitter bakom andra sidan skärmen och hon heter Maja.
Hon är nog den ända jag litar på. men även fast tilliten finns där så har jag det ändå svårt att öppna upp mig.
Hon har slutat berätta saker till mig på grund av min uppväxt, att jag har svårt att berätta hur jag igentligen känner.
Det gör våran vänskap svagare och det är något jag aldrig vill ska hända.
Det är därför jag skriver sånt här just här, då kan hon precis som alla andra läsa, bara att hon vet faktiskt vem jag är.
Så nu vet även ni jag har Tillits problem och jag hoppas verkligen att den går bort.

Och till Maja, älskar dig och jag vill aldrig att det ska hända något mellan oss. För vad är det för mening att ha en bästis om man inte litar på den?
Maja ge inte upp på mig, ge mig bara lite tid!
LifeSuck without My Maja!